Det finns så många gamla roliga händelser som jag måste berätta om och igår under ett samtal med några vänner, kom jag ihåg en som jag måste dela med mig av.
För en herrans massa år sen, var vi hemma hos Fredrik och firade hans födelsedag. Inför kalaset, så åkte vi dit för att göra i ordning och var tvungna att städa lite.
Fredrik var inte så intresserad av att hjälpa till och gick omkring och muttrade om detta verkligen var nödvändigt.
Mellan sittdynan och armstödet på soffan, hittade jag ett antal äppelskaft. Jag visade dem för Fredrik och sa, -Vad är det här?
Den högst ointresserade Fredrik tittade i handen och sa, -Fågelmat!
Jaha, sa jag. Men ska fågelmaten verkligen ligga i soffan, den borde kastas i soporna.
Gensvaret från Fredrik kan lätt sammanfattas som "Whatever".
Den julen köpte jag en blå skål som Fredrik kunde ha på vardagsrumsbordet och lägga frukt i. Sen köpte jag också en liten blå skål, som jag sa att han kunde ställa bredvid och lägga "fågelmaten" i.
Detta skrattade vi alla gott åt den julen. Även Fredrik.
Kram
Varje måndag handlar personalen mat till Fredrik. I går glömde de köpa prickig korv och hela världen rasade.
När han kom hem från jobbet, ringde han mig och jag fick prata med J.
-Jag kan köpa korv imorgon, sa J. Detta var inte ok för Fredrik. Korv skulle inhandlas på rot. Han ringde nån halvtimme senare, och sa att jag skulle sätta in 100:- på hans konto, så att han kunde åka och köpa själv.
När jag sa att han snällt fick vänta tills dagen efter, blev han arg och sa att han skulle ringa M.
-Ska hon åka från Farsta till dig med pengar, så att du kan gå och handla? -Det tar ju evigheter. -Eller ska du själv åka till Farsta och möta upp M i affären?
Det lät nog inte så tilltalande, så han gav med sig till slut.
Förra veckan hade de glömt att köpa en ny duschsvamp. Den gamla var för smutsig tyckte han. -Du kan väl klara dig utan en vecka, så kan de köpa en på måndag, sa jag.
-Vaddå??? Ska jag tvåla in mig med händerna???
Det gick tydligen bra, för jag hörde inget mer om det. Får hoppas att han har fått en ny svamp nu.
Som tur är, så har jag tillgång till en reporter som kan rapportera Fredriks upptåg ibland.
I lördags träffade Fredrik reportern A och sin kompis JP.
De har varit på Stockholms spelmuseum som ligger bredvid en spelbutik som Fredrik brukar åka in till ibland. Spelbutiken ligger, som Fredrik själv säger, på Ommegatan, som förmodligen kan översättas till Odengatan.
Här testar JP att köra bil. Kan det vara Super Mario kart?
Kombinationen dunväst med fleecetröja ovanpå var ingen hit tyckte jag. Jag får prata med honom och fråga var hans vinterjacka tagit vägen. Det kan vara så att han blivit för tjock om magen och inte kan knäppa den längre. Den är dock, i mina ögon anskrämlig och jag tycker att vi borde köpa en ny. Får ta det med honom sen. Kanske kan vi träffas och se om vi kan hitta en snygg sådan.
Efter museumbesöket, gick de till Café Valand och fikade.
A som har varit en del av deras liv i många år, rapporterade:
-Det är ju inte så att man, 1986 trodde de här 2 killarna skulle sitta på café och prata om att välja statsminister. De har ju inte direkt några höga krav på valmanifest, men dom gillade Fredrik Reinfeldt och dom gillar Stefan Löfvén. Och varför frågar jag? Men Nettan, DOM VANN JU! De håller på vinnaren helt enkelt. Lite mello-idol syn på riksdagsvalet.
Men
ändå intressant att båda ändå hade koll på vad stadsministern heter och att den innan honom hette Fredrik.
De åkte sen hem till A och kikade på Melodifestivalen. JPs favorit hade inte en chans, och nu måste han bearbeta detta. Ibland byter han favorit till vinnaren, men i år så hade vinnaren Benjamin ingen plats i JP´s mellohjärta. Han bara satt och skakade på huvudet och sa, nej, nej, nej.
Mariette eller Rolandz skulle det ju vara som vann. A skriver: -Jag tror att det tar ett tag innan han kan somna ikväll.
Ja, ja. Det går väl över. Det är ju mello varje år. Nästa fokus får väl bli valet och se om deras favorit blir stadsminister.
Fredrik har fått nån inflammation i armen som nu har vandrat upp i nacken. Han har varit hos läkaren, som ordinerade voltarensalva, så det har han smörjt armen med (tror jag). Man vet aldrig.
Han ringde i förra veckan från jobbet och sa att det gjorde jävla ont i nacken och sa att han skulle ha varma kläder på sig. Kyla är inte bra för inflammationer. Det hade han såklart inte, men jag hoppas att han klär på sig nu.
Han gick också till apoteket och köpte ett paket Diklofenak, som jag sa att han skulle äta 3ggr om dagen.
Häromdagen ringde han igen och sa att P hade hittat en halsduk till honom som han hade på sig.
-Bra, sa jag. Äter du medicinen då? -Nja, sa han. Den äter man ju när man har ont!!!
Men du har ju ont nu. Jaja, fick jag höra.
Igår ojjade han sig och sa att han hade jätteont i nacken. Återigen frågade jag om han hade varmt på sig och om han åt medicinen. -Men, den ska man äta när man har ont, säger han då. -Ja, men du HAR JU ONT, påpekar jag. -Ja, men det är inte bra att äta för mycket medicin, säger han. Förvisso inte, men du blir ju aldrig av med smärtan om du inte äter den, säger jag.
Bjäbjä, fick jag till svar då.
Ja,ja. Han äter väl den när värken blir för svår.
