Vi ses inte så ofta

 Det blir inte så ofta som vi ses, Fredrik och jag. Vi talar ju med varandra minst 3ggr om dagen på telefon, men det är ju trevligare att träffas.

Ett problem som vi just nu försöker att lösa, är att få Fredrik att inte äta så mycket.

Varje söndag så sätter sig personalen och Fredrik och gör veckans matlista. Det blir oftast samma mat, vecka ut och vecka in. Maten som köps, består oftast av mikromat. Det blir pannkakor, lasagne, schnitzel, korv och pastarätter. Portionerna är ju inte så stora.

När han kommer hem från jobbet, strax efter kl 3, så dröjer det inte länge innan han plockar fram sin middag. Senare på kvällen börjar det att kurra i magen och han äter då upp en middag till. Det händer att han inte har någon mat redan på onsdagen och nya inköp sker ju inte förrän på fredagen.

Jag försöker att peppa Fredrik så mycket jag kan när det gäller maten. För ett tag sen skojade jag med honom om att han skulle ha en mat och sovklocka hemma. En sån som skalman har. När den ringer, så är det middagsdags.

Vi behövde träffas för att byta ett par skor som vi köpte i slutet på november, och där sömmen hade släppt på den ena skon.

Vi möttes upp i Sickla, och gick och bytte skorna. Vi hittade ett par sommarskor till honom också. De ville han inte visa, eftersom han då var tvungen att släppa taget om mobilen för att kunna öppna påsen.

Sen gick vi till Clas Ohlson och köpte en skalmanklocka. Personalen har nu satt klockan på 17:00. Vi får se om det fungerar.

Han går fortfarande omkring i sin tomteluva, vilket är lite kul.

Vi fikade såklart. Fredrik ville ha en chokladboll. Jag nöjde mig med en slät kopp kaffe. Mobilen höll han hårt i.

Att träffas tycker han nog är kul, men innan vi bestämt hur det skall gå till, så är det en kamp.

Skorna var köpta inne vid T-centralen, och när jag talar om för Fredrik att vi var tvungna att ses en måndag, eftersom jag jobbar hemifrån övriga dagar, så blev det lite knöligt. Han har ju städdag på måndagar, sen måste han ju hem och lämna magväskan, eftersom den kan han inte ha med sig in till stan ifall tjuvarna tar den.

Jag får ju då stanna kvar på jobbet i 1,5-2 timmar innan han kommit in till stan, och de är ju inte så kul.

Jag talar med personalen och säger att jag kan skicka kvittot, så kan de åka och byta skorna när det passar dem.

Det gick inte, för de hade ingen personal. Detta är konstigt, eftersom det ingår i deras uppdrag. Jag handlar ju med Fredrik för att jag vill träffa honom. 

De sa till honom att han fick lämna magväskan hemma och ta med sig skorna till jobbet för att åka direkt in till stan. Städa kunde de göra en annan dag.

I två veckor hade han ångest över detta.

Tillsammans med en annan personal, så var klok nog att komma på att man kunde byta skorna i en annan butik än den vid T-Centralen, så hittade vi en i Sickla.

Han kunde då åka hem och lämna magväskan efter jobbet och då gick det bra. 

Jag frågar honom om vad han har med sig till jobbet i sin magväska. Kanske finns det något han kan lämna hemma just den dagen vi ska träffas. 

- Jag har mobilen, hörlurar och nycklar, säger han.

Och vad har du med dig in till stan när du åker in till dina spel och videobutiker, frågar jag då?

- Jag har mobilen, hörlurar och nycklar.

Hm!!!!!

Här har vi bilder på Fredrik och de skor vi köpte och som gick sönder. riktigt snygga. I kassen ligger en ny vinterjacka. Den vi köpte förra året gick blixtlåset sönder på, och det är dyrare att laga än att köpa en ny jacka. 

Vi kunde fira jul tillsammans i år. Från början bestämde vi att vi inte skulle åka iväg till Thomas son och familj. Men  sen visade det sig att det bara skulle vara vi, dem och en person till. Min son firade med sin pappa och syskon. Han kom till oss på juldagen istället.

Här har vi gjort oss klara för att åka in till stan. Fredrik var så fin i sin sommarskjorta och finbyxor. Han hade kavajen med sig också.

Vi tog några snaps också, som vanligt.

Det blev ett långt inlägg denna gång. Jag får blogga lite oftare.

Jag vill ju ha med bilder. Text är ju lite trist att mala sig igenom. Fredrik vågar inte ta bilder med sin kamera längre. Han är rädd att bilden på Anna och hans spotify ska försvinna.

Jag får alltså inga meddelanden med bilder från honom längre, vilket är trist.

Jag antar att vi får köpa en ny telefon till honom med en massa minne i. Han gillar ju att fotografera.

Vi syns snart!!

Sussi